skip to Main Content

Dags att öppna våra ögon genom att se genom ungas ögon?

En kommentar till projektet Genom ungas ögon – Nuorten silmissä
”Hur känns det nu?” frågar jag en stund innan Jessica och Emmi ska sätta sig framför kamerorna. Nervositeten går nästan att röra vid – det är nu det gäller. Gruppen med åtta gymnasiestuderande har förberett sig för den här stunden under ett halvårs tid; de har läst en mängd olika böcker, de har skrivit manus, de har kontaktat författare, de har marknadsfört evenemanget… Alla har hittat sina roller i arbetsgruppen och målmedvetet jobbat för att kunna arrangera och moderera författarsamtal på litteraturfestivalen Vaasa Littfest Vasa. De har coachats och sparrats av Moomin Characters’ producenter Johanna Stenback och Jenny Ingman – två proffs inom branschen med lång erfarenhet av arbete inom tv-produktioner, evenemang, konserter, utställningar – you name it!
När tjoandet och applåderna ebbat ut efter avslutad livesändning på Yle Arenan är lyckan och stoltheten total: ”Vi klarade det!” När pilotprojektet startade i maj 2020 förstod knappast studerandena vad de gav sig in på; att de från ingenting skulle skapa två berörande, relevanta och intressanta samtal med författarna Julia Wickholm och Juha Itkonen samt Michaela von Kugelgen och Hanna Ylöstalo. De kunde knappast föreställa sig att de skulle blotta sina tankar och diskutera två svåra ämnen – identitet och ångest – framför en mängd kameror och tusentals tittare runtom i Finland. Att de också antog utmaningen att moderera samtal och göra uppläsningar från böcker på ett annat språk än sitt modersmål – det är modigt.

“Jag har kommit ut ur mitt skal”

Veckan efter evenemanget träffas vi igen. Nu är det kalas! Tårtan står på bordet och flickorna i rummet sprudlar och bubblar. Diskussionen svänger från lättsamma, vardagliga ämnen till djupaste allvar – om hur man ibland behöver ha tillit till att allt ordnar sig, att man behöver tro på sig själv och om hur psykisk ohälsa såsom just ångest tar sig uttryck. Den givna frågan är: Vad har ni lärt er? Svaren på frågan berör mig djupt: ”Jag har kommit ut ur mitt skal”, ”jag har insett hur mycket jag klarar och att jag klarar stress”, ”jag har aldrig varit med om något liknande”, ”jag trodde inte detta om mig själv” eller ”jag är så glad att jag tog chansen”. På frågan ”skulle ni göra det igen?” var svaret ett entydigt och rungande: JA!

Att ge unga chansen att växa som människor borde vara vårt gemensamma samhällsuppdrag

Gymnasietiden är krävande. Förutom att man formar sin egen identitet och tampas med livets stora frågor, är pressen att prestera i studentskrivningar och att få en studieplats allstädes närvarande. Man känner samhällets förväntningar, man ska vara en god medborgare och dra sitt strå till stacken. Effektivitet och produktivitet, scheman och provveckor. ”Borde egentligen välja lång matte för då får jag fler poäng…” ”Jag har inte tid med något extra som kräver min tid – jag måste komma in på universitet X eller högskola Y.” ”När tror du att jag ska hinna läsa böcker?”
Då tänker jag för mig själv: ”Men livet då?” Mitt inre resonemang fortsätter och jag undrar – vad hände med vårt bildningsideal? Vad hände med omtanken om våra unga? Ska vi inte stötta våra unga så att de orkar och att de känner sig förberedda och förväntansfulla inför framtiden? Undersökningen som nyss publicerades av Magma – den svenskspråkiga ungdomsbarometern 2020 – visar att vi behöver diskutera detta. Speciellt flickorna tampas med prestationsångest och känslor av press och nedstämdhet.
Detta leder mig till en enkel fråga: Vad kan vi göra åt problemet? Jag föreslår att vi tillåter studeranden – även de vid gymnasierna – att lyfta blicken från läroböckerna och att vi kollektivt som samhälle, som utbildningsanordnare, rektor, lärare och förälder uppmuntrar dem att anta utmaningar som låter dem växa som människor. Att vi ger dem möjlighet att upptäcka sina styrkor och sitt mod, att hitta sätt att hantera stress, att inse styrkan i att samarbeta och stöda varandra istället för att konkurrera om de bästa vitsorden. Det är så enkelt och så självklart. Och det bästa av allt – det får alla inblandade parter att må ”så sjukt bra”.
Karolina Wägar vid Ung Företagsamhet har hållit i trådarna för pilotprojektet ”Genom ungas ögon – Nuorten silmissä” som är ett samarbete mellan Ung Företagsamhet rf, Moomin Characters och Förlaget.  Projektet fokuserar på att ge gymnasiestuderande praktisk erfarenhet av att utöva kulturentreprenörskap. Samtidigt som studerande lär sig hur kulturevenemang produceras och får insyn i hur den kreativa branschen fungerar, tillägnar de sig centrala arbetslivsfärdigheter såsom samarbets-, kommunikations- och initiativförmåga samt får en ökad självkännedom. På köpet inspirerar vi till läsning och skapar intresse för litteratur.  
Back To Top